Traditionell och modern bioenergi
Traditionell användning av bioenergi avser förbränning av biomassa såsom trä, djuravfall och traditionellt kol. Modern bioenergiteknologi igen inbegriper biodrivmedel producerade från blast av sockerrör och andra växter, bioraffinaderier som producerar biogas och elektricitet, träpelletsvärmesystem mm. Cirka tre fjärdedelar av världens användning av förnybar energi utgörs av bioenergi, varav över hälften av det utgörs av traditionell användning av biomassa.
Hur genererar biomassa energi?
Bioenergi utvinns ur biomassa och biomassan kan bestå av allt från avfallsprodukter från industrier som jordbruk, livsmedelsförädling eller virkesproduktion eller råvaror odlade specifikt för deras energiinnehåll (energigrödor).
Våta råvaror, till exempel matavfall, läggs i förseglade tankar där de ruttnar och producerar metangas (biogas). Gasen fångas upp och kan brännas för att producera el eller utnyttjas i gasnätet och användas för matlagning och uppvärmning.
Torra, brännbara råvaror, som träpellets, virke och grot, bränns i pannor eller ugnar. Detta kokar i sin tur vatten och skapar ånga, som driver en turbin för att generera el.
Är bioenergi hållbart?
Förbränning av biomassa frisätter koldioxid. Generellt kan man säga att eftersom biomassan släpper ut samma mängd kol som det organiska materialet som användes för att producera det som absorberades medan det växte, bryter det inte kolens balans i atmosfären. Men – alla råvaror är inte jämlika. Den övergripande hållbarheten och de miljömässiga fördelarna med bioenergi beror på om det handlar om biomassa av avfallsmaterial eller energigrödor. Det är stor skillnad i växthusutsläpp beroende på råvaran och metoden som används för att utvinna och producera energin.
Bioenergi i Sverige
Närmare 70 % av Sveriges landareal är täckt av skog och skogsbruket, som produktion av virke och biobränsle, är viktigt för Sveriges ekonomi. Men gällande utnyttjandet av skogsbruk finns det motstridiga åsikter om hur det ska skötas: får man kalhugga områden eller borde man endast ”städa upp” i skogen och bör man utnyttja virkesavfallet till energiförbränning.
En rapport från IRENA, Svenska Bioenergiföreningen (Svebio) och Energimyndigheten visar att aktiv skogsförvaltning är mycket viktig. I Sverige skördas virke vanligtvis runt vart sextionde till hundrade år, vilket tillåter att man planterar nya träd, som växer snabbare och därmed ökar skogsmassan. På detta sätt har svenska skogars förmåga att ta upp koldioxid (CO2) och tillhandahålla trä för energi och andra användningsområden fördubblats under det senaste århundradet. Aktivt förvaltade och kontrollerade skogar är också mer motståndskraftiga mot skogsbränder, vilket minskar risken för massiva koldioxidutsläpp från dylika katastrofer. Drygt hälften av de svenska skogsavverkningarna kommer i form av rundved från trädstammar, som skördas för virke, andra trävaror, massa och papper. Även om processrester redan omvandlas till bioenergi, kan groten också vara en hållbar bioenergikälla.
WWFs skogsvision igen vill införa en mer hållbar skogspolitik, som baseras på ekosystemens gränser, med mindre avverkning. Visionen inkluderar också stöd och återskapande av den biologiska mångfalden, som enligt WWF blivit lidande p.g.a. ohållbart skogsbruk genom tiderna.
Övrig bioenergi i Sverige
I Sverige går ungefär hälften av alla avfall och sopor till förbränning för att utvinna energi i formen av el och värme. När man förbränner avfall oskadliggörs också många miljöskadliga ämnen.
I Sverige finns det redan 230 biovärmekraftverk och 15 anläggningar håller på att byggas enligt Svebio. Biokraft står för ca 7 % av elproduktionen i Sverige och är på fjärde plats efter vatten-, kärn- och vindkraft.